Sedan den 1 juli 2026 finns en ny lag om beredskapslager av varor i livsmedelskedjan (SFS 2026:837). Den ger staten mandat att bygga upp och äga lager av allt från utsäde och foder till färdiga livsmedel, för att trygga försörjningen om Sverige hamnar i krig eller krigsfara — eller om en annan utomordentlig händelse leder till livsmedelsbrist. Det intressanta för näringslivet är inte lagens syfte. Det är metoden. Lagren ska nämligen inte ligga i statliga magasin. De ska i första hand ligga hos företagen, i de ordinarie värdekedjorna, hos aktörer som staten ingår avtal med. Företagens deltagande är frivilligt — och frivilligheten realiseras genom offentlig upphandling. Med andra ord: en ny och växande upphandlingsmarknad öppnar nu, och den ser inte ut som någon annan. Vad lagen säger Regeringen beslutar vilka varor som ska lagras, i vilken mängd och var i landet. Ansvaret att hålla lagren ligger på den myndighet regeringen utser, men lagren får också hållas av en enskild lagerhållare s

Den 30 december 2026 börjar EU:s avskogningsförordning tillämpas. Från den dagen får varor som omfattas av förordningen varken släppas ut på EU-marknaden eller exporteras utan att kraven är uppfyllda. Det är i första hand inte en miljöfråga för er. Det är en leveransfråga. En vara som saknar rätt underlag kan inte säljas vidare — och då uppstår omedelbart de kommersiella frågorna: vem bär kostnaden, vem är i dröjsmål, och vad står det i avtalet om saken. De flesta företag har fortfarande inte ställt sig den frågan. Det finns fyra månader kvar att göra det. Vad förordningen kräver Avskogningsförordningen ((EU) 2023/1115) ska förhindra handel med varor som bidrar till avskogning och skogsförstörelse. Skogsstyrelsen är behörig myndighet i Sverige. Förordningen omfattar produkter som innehåller eller består av nötkreatur, kakao, kaffe, oljepalm, gummi, soja eller trä. För svenska företag är trädelen den breda: sågade varor, byggprodukter, möbler, papper och tryckt material — beroende på v

Cybersäkerhetslagen kan påverka även företag som inte själva omfattas. Här förklaras hur krav på leveranskedjan och upphandling gör att säkerhetskrav ändå kan hamna hos leverantörer, till exempel vid offentlig sektor.

Tilldelningsbeslutet kommer nästan alltid via e-post, ofta sent på eftermiddagen. Några rader om vilken leverantör som vunnit, en kort motivering, kanske - i bästa fall en poängtabell. Och så en mening som är lätt att läsa förbi: avtal kan komma att tecknas tidigast om tio dagar. Den meningen är hela beslutet. Från det ögonblicket har ni en tidsfrist som inte går att förlänga, inte går att förhandla om och som löper vidare över helger och röda dagar. När den passerat och avtalet är tecknat är möjligheten att få upphandlingen prövad i praktiken borta. De flesta leverantörer använder de dagarna till att bli irriterade och sedan gå vidare. Den här artikeln handlar om vad man i stället kan hinna med, och hur man avgör om det är värt besväret. Vad avtalsspärren faktiskt innebär När den upphandlande myndigheten skickat underrättelse om tilldelningsbeslut inträder en avtalsspärr enligt 20 kap. lagen om offentlig upphandling. Under spärren får myndigheten inte teckna avtal med den vinnande lev

Den nya europeiska regleringen om cybersäkerhet – NIS2‑direktivet – innebär betydligt hårdare krav på företag och organisationer inom samhällsviktiga och viktiga sektorer. En central skyldighet är att anmäla sig till tillsynsmyndigheten om verksamheten omfattas av regelverket. Men vad händer om ett företag inte gör denna anmälan, trots att det borde? Den frågan är viktigare än många tror. 1. Anmälningsplikten är en grundläggande skyldighet Företag som omfattas av NIS2 måste normalt: identifiera att de tillhör en reglerad sektor, bedöma om de är väsentlig eller viktig verksamhet, och anmäla sig till ansvarig myndighet. I Sverige kommer tillsynen att delas mellan flera myndigheter beroende på sektor, exempelvis: Myndigheten för civilt försvar (MCF) Post‑ och telestyrelsen (PTS) Finansinspektionen Energimarknadsinspektionen Om ett företag omfattas men inte anmäler sig, innebär det i praktiken att företaget bryter mot lagen redan från början. 2. Risken för tillsyn utan att vara förberedd E

I flera projekt under senare tid har en tydlig utveckling blivit synlig: säkerhetsskydd och cybersäkerhetsregler börjar överlappa. Detta gäller särskilt företag som arbetar med: försvarsrelaterade projekt teknisk infrastruktur digitala system samhällsviktig verksamhet. Två regelverk – olika logik Säkerhetsskyddslagen syftar till att skydda verksamhet som är av betydelse för Sveriges säkerhet. NIS2 syftar istället till att stärka cybersäkerheten i samhällsviktiga sektorer i hela EU. I praktiken kan ett företag därför omfattas av båda regelverken samtidigt. Konsekvenser för företag När regelverken möts uppstår ofta frågor kring: informationssäkerhet organisation av säkerhetsarbetet leverantörskedjor incidentrapportering. Det innebär också att säkerhetsarbetet i många företag behöver koordineras mellan juridik, IT och verksamhetsledning. En strategisk fråga För företag som deltar i upphandlingar eller levererar till samhällsviktig verksamhet blir säkerhetsfrågorna därför i allt större ut