Den 30 december 2026 börjar EU:s avskogningsförordning tillämpas. Från den dagen får varor som omfattas av förordningen varken släppas ut på EU-marknaden eller exporteras utan att kraven är uppfyllda.
Det är i första hand inte en miljöfråga för er. Det är en leveransfråga. En vara som saknar rätt underlag kan inte säljas vidare — och då uppstår omedelbart de kommersiella frågorna: vem bär kostnaden, vem är i dröjsmål, och vad står det i avtalet om saken.
De flesta företag har fortfarande inte ställt sig den frågan. Det finns fyra månader kvar att göra det.
Vad förordningen kräver
Avskogningsförordningen ((EU) 2023/1115) ska förhindra handel med varor som bidrar till avskogning och skogsförstörelse. Skogsstyrelsen är behörig myndighet i Sverige.
Förordningen omfattar produkter som innehåller eller består av nötkreatur, kakao, kaffe, oljepalm, gummi, soja eller trä. För svenska företag är trädelen den breda: sågade varor, byggprodukter, möbler, papper och tryckt material — beroende på varukod i bilaga 1 till förordningen.
Bilagan är för övrigt inte statisk. EU-kommissionen beslutade den 13 juli 2026 om ändringar i bilaga 1, som träder i kraft omkring två månader senare om varken parlamentet eller rådet invänder. Ett företag som gjorde en kartläggning i våras kan alltså behöva göra om den.
Kravet i sig kallas tillbörlig aktsamhet: den som först släpper ut varan på EU-marknaden ska samla in uppgifter, bland annat geolokalisering, bedöma risken och lämna en förklaring om tillbörlig aktsamhet i EU:s informationssystem EUIS. Systemet är i drift, och API-specifikationer för verksamhetsutövare publicerades i maj 2026.
Er roll avgör allt — och den bestäms av fakta, inte av avtalet
Här ligger det första praktiska problemet. Skyldigheterna skiljer sig kraftigt beroende på vilken roll ni har i kedjan, och rollen följer av vad ni faktiskt gör.
Verksamhetsutövare är bland andra den som importerar omfattade varor från land utanför EU, den skogsägare som själv avverkar och säljer sitt virke, och — värt att notera — köparen av stående skog som ska avverkas. Den som förvärvar en rotpost eller avverkningsrätt blir alltså primärproducent i förordningens mening, med de skyldigheter som följer.
Nedströms verksamhetsutövare är den som förädlar en vara som redan finns på EU-marknaden till en annan omfattad vara, om varukoden byts. Just varukodsfrågan är knepigare än den låter: det är antalet siffror i bilagan som avgör. Står bara fyra siffror angivna räknas det inte som byte av varukod att bearbeta produkten inom samma fyrsiffriga grupp.
Handlare är den som säljer omfattade varor som redan finns på EU-marknaden.
Ett och samma bolag kan ha olika roller i olika leveranskedjor, och dubbla roller i samma. Den som både avverkar egen skog eller köper rotposter och har förädlande verksamhet inom samma bolag är både verksamhetsutövare och första nedströms verksamhetsutövare — och behöver då inte förmedla referensnummer vidare till kunderna.
Notera också hur storlek beräknas: enligt EU:s redovisningsdirektiv, men per juridisk person. Bolag med olika organisationsnummer bedöms var för sig, även inom en koncern. Det avviker från hur storlek bedöms i många andra sammanhang, och det kan innebära att ett dotterbolag i en stor koncern räknas som litet.
Vad som gälla nedströms.
Det här är den del som sannolikt orsakar mest förvirring. Om ni köper från en verksamhetsutövare är ni första nedströms verksamhetsutövare eller handlare. Då gäller följande:
Ni ska få referensnummer eller deklarationsidentifieringsnummer från er leverantör. Ni behöver inte begära dem — skyldigheten att förmedla ligger på leverantören.
Numren ska sparas i fem år, liksom uppgifter om vem ni köpt av och vem ni sålt till (försäljning till privatpersoner undantagen).
Ni behöver inte ha ett eget system för tillbörlig aktsamhet och inte lämna någon egen förklaring.
Är ert bolag stort ska det ändå registreras i EUIS.
Är ni längre ned i kedjan gäller i huvudsak bara bevarandeskyldigheten i fem år, plus EUIS-registrering för stora bolag.
Det låter lättare än det är. För själva regelefterlevnaden är den nedströms bördan begränsad — men den kommersiella risken är det inte.
Där juridiken blir er
Regelverket säger vad som ska göras. Det säger ingenting om vem som bär kostnaden när det inte blir gjort. Det avgörs i era avtal.
Om leverantören inte levererar referensnummer. Skyldigheten att förmedla ligger på leverantören, men er skyldighet att kunna visa upp numret vid en förfrågan från Skogsstyrelsen kvarstår. Om numret uteblir har ni ett tillsynsproblem som orsakats av någon annan. Står det i avtalet att leverans utan referensnummer utgör fel i varan? Ger det er hävningsrätt? Prisavdrag?
Om varan inte får säljas. Varor som inte uppfyller kraven får inte släppas ut på marknaden. Det är i praktiken ett leveranshinder — och frågan blir omedelbart om det ska bedömas som dröjsmål, fel eller force majeure. Standardvillkor skrivna före 2023 svarar inte på det.
Om ni sitter mitt i kedjan. Ni kan ha lovat era kunder att förse dem med underlag som ni själva bara får om er leverantör levererar det. Ett åtagande uppåt som inte har någon motsvarighet nedåt är precis den situation som gör att ansvaret fastnar hos er.
Om ni köper stående skog. Blir ni verksamhetsutövare vid ett rotpostköp behöver avtalet reglera vem som tar fram geolokaliseringsuppgifter, vem som lämnar förklaringen och vad som gäller om uppgifterna visar sig felaktiga.
Om ni är stor nedströms aktör. Registreringsskyldigheten i EUIS gäller oavsett att ni inte lämnar egna förklaringar. Den missas lätt.
Femårsregeln. Bevarandeskyldigheten är inte en pappersfråga utan en systemfråga: numren ska gå att koppla till rätt leverans, år efter år, även när affärssystemet byts ut.
I upphandlingar
Ett område värt särskild uppmärksamhet: offentliga beställare har börjat ställa spårbarhetskrav på trävaror i entreprenader och möbelupphandlingar.
Mönstret känns igen från cybersäkerhetsområdet. Myndigheten skjuter över dokumentationsansvaret på leverantören genom kravställning och kontraktsvillkor, ofta formulerat bredare än förordningen kräver. Ett ska-krav som utformats utan förståelse för rollfördelningen kan i värsta fall vara omöjligt att uppfylla för den som är handlare och inte verksamhetsutövare.
Här gäller det som alltid i upphandling: en fråga under anbudstiden kan reda ut saken. Samma otydlighet upptäckt efter tilldelning kan inte det.
Vad bör man göra nu
Bestäm er roll — per leveranskedja. Inte per bolag. Ni kan vara verksamhetsutövare i en kedja och handlare i en annan.
Kontrollera varukoderna mot den nya bilaga 1. Ändringen från juli 2026 kan ha flyttat produkter in i eller ut ur tillämpningsområdet.
Gå igenom inköpsavtalen. Är underlag enligt förordningen en del av leverantörens åtagande? Vad blir påföljden om det uteblir?
Gå igenom försäljningsavtalen. Har ni lovat mer uppåt än ni kan kräva nedåt?
Se över systemstödet. Fem års spårbarhet mellan referensnummer och leverans är ett IT-projekt, inte en pärm.
Registrera bolaget i EUIS om det är stort. Även som ren handlare.
En kommentar om tidsplanen
Det är frestande att avvakta. Förordningen har skjutits upp en gång, förenklats i december 2025, och kommissionen har genomfört en förenklingsöversyn under 2026. Fler ändringar kan komma.
Men avtalen behöver sannolikt ses över oavsett hur detaljreglerna landar. Frågan vem som bär risken när en leverans inte kan säljas vidare är densamma i alla scenarier — och den frågan besvaras bäst innan avtalet skrivs under, inte när varan står på kaj.
Källor och regelverk:
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1115 om avskogningsfria produkter, i lydelse enligt förordning (EU) 2025/2650.
Skogsstyrelsens vägledning om avskogningsförordningen (senast uppdaterad 16 juli 2026)
EU-kommissionens vägledning och FAQ av den 4 maj 2026 samt kommissionens delegerade akt om bilaga 1 av den 13 juli 2026.
OBS! - Regelverket utvecklas löpande; uppgifterna bör hela tiden kontrolleras mot dagsaktuella källor.
Vi hjälper företag att bedöma sin roll enligt avskogningsförordningen, granska och anpassa inköps- och försäljningsavtal samt hantera spårbarhetskrav i offentliga upphandlingar. Hör gärna av er i god tid före årsskiftet.
Stavenow Advokatbyrå — cs@stavenowadvokat.se
Artikeln är allmän information om regelverket och utgör inte rådgivning i ett enskilt ärende.
